...saknar...
Vad gör man när man saknar någon? När man vet att man på nåt sätt tagit rätt beslut men ändå gnager d i en hela tiden å man kan inte släppa. Å släppa kanske jag inte ska men måste ändå slå mig till ro me tanken att så här blir d nu å d finns inget jag kan göra åt när omständigheterna e som dom e. Man har ändå ett visst band till en del människor å vissa e starkare än andra å vissa band kan man inte bryta ens om man riktigt försöker, men där ligger problemet. Jag vill inte bryta för nånstans har man sitt hjärta, men i d här läget så finns så många andra aspekter som spelar in å lägga sig å blotta strupen igen e inget alternativ. Önskar bara att dom känslor jag slåss me just nu ska tona ner lite så d inte känns så asförjävligt hela tiden. Att jag känner ett svart jävla hat mot vissa människor e inget jag har problem me, de hatet har dom förtjänat å mer därtill. Kan ju bara glädjas i att allt man gör mot sin nästa får man betalt för nån gång, kanske inte imorrn, nästa vecka lr tom nästa år men d kommer förr lr senare. Min far (R.I.P) hade ett uttryck: D du lämnar bakom dig möter du någon gång i framtiden. Ja d låter lite annorlunda på finska men andemeningen e den samma. Å d kan jag skriva under på. Ingen illgärning går ostraffad å ingen god gärning går obelönad. KARMA. Hoppas att d finns nån som tar åt sig lite av detta å inte går å förstör sitt eget å andras liv av ren egoism och dumhet.
Jag låter säkert deprimerad å ilsk, å d e jag me just nu men inget som inte går över behöver bara skriva/prata om saker så e dom inte så mörka å otäcka som dom verkar va i tanken...
Nu önskar jag bara att den där förbannade a-kassan ska få tummen ur röven å göra d dom har betalt för jävla slapptaskar...
vihörs&störs
