...thats life...
D e jobbigt när d man vill å d man bör inte stämmer överens. När man vet vad man bör göra men vill d motsatta. När man inte vill men bör göra d iallfall. D e tungt, men inte så konstigt egentligen. kan nog tro att alla känner så ibland. E ju så att d e lite blandade känslor som jag tar itu me saker just nu. Måste ta itu men orkar inte riktigt. D allra viktigaste e ju ett jobb å d e bara å hålla tummarna så d blir av, fast d bästa e nog å måla fan på väggen så man slipper bli besviken. För d e lite facit över mitt liv att hoppas jag för mö på nåt så går d allt som oftast åt helvete. Jag vet att man ska tänka positivt men jag köper inte d längre. Varför ska man tro å tänka så jävla positivt hela tiden. man blir ju bara besviken när flushen inte sitter. Nä, jag tror att man ska va lite... ja inte negativ direkt men inte fara omkring som en tomte hög på speed å tro d bästa om allt. Lite blygsamma förhoppningar kommer man nog inte ifrån men allt med måtta så blir inte fallet så jävla farligt när man tappar taget.
Har funderat mycke på meningen me livet. Varför egentligen? Vad har man för funktion egentligen. Antingen så e man på ena planhalvan å har ingenting å önskar sig en jävla massa lr så e man "lyckligt" lottad å hamnar i andra laget som har allt, men när ska dom önska sig nåt? Vad fyller vi för funktion egentligen? Oftast sägs d att alla levande ting har en funktion utom fästingen. Kanske har fästingen ingen funktion men den sågar inte medvetet av grenen den sitter på. Vi (människor) e av naturen självförstörande. Vi vet vad som inte e bra för oss lr vår omgivning men vi fortsätter ändå att fördärva. En hund som viftar på svansen å e glad vet inte att den en dag ska dö så den kan inte klandras för d. Vi människor inte bara vet att vi ska dö en dag utan vi påskyndar vår död me ett taskigt leverne, å likförbannat e vi glada å "viftar på svansen". Tragiskt!
Ja ännu en "djupdykning" livets bottenlösa hav. Av vilken anledning? Ja, jag e väl gnällig antar jag å känner att jag måste få gnälla lite. Ja jag känner mig jävligt gnällig just nu. Allt känns lite trist, som en enda lång uppförsbacke me några få platåer så man får vila lite å så man inte ser toppen utan traskar på å tror at snart e man uppe men så fort man tagit d "sista" klivet på backen så ser man att man e bara halvvägs å d e bara å traskavidare uppåt, uppåt, uppåt, uppåt, uppåt,.... tills man får vila lite igen å sen e d bara uppåt,uppåt,uppåt,uppåt, igen. Ja vafan ska man säga. D tar emot just nu men d e bara å bryta ihop å komma igen. Efter regn kommer sol, bakom molnen lyser solen, den som söker han finner, bättre en fågel i handen.... BAH! HUMBUG!
over&out
Har funderat mycke på meningen me livet. Varför egentligen? Vad har man för funktion egentligen. Antingen så e man på ena planhalvan å har ingenting å önskar sig en jävla massa lr så e man "lyckligt" lottad å hamnar i andra laget som har allt, men när ska dom önska sig nåt? Vad fyller vi för funktion egentligen? Oftast sägs d att alla levande ting har en funktion utom fästingen. Kanske har fästingen ingen funktion men den sågar inte medvetet av grenen den sitter på. Vi (människor) e av naturen självförstörande. Vi vet vad som inte e bra för oss lr vår omgivning men vi fortsätter ändå att fördärva. En hund som viftar på svansen å e glad vet inte att den en dag ska dö så den kan inte klandras för d. Vi människor inte bara vet att vi ska dö en dag utan vi påskyndar vår död me ett taskigt leverne, å likförbannat e vi glada å "viftar på svansen". Tragiskt!
Ja ännu en "djupdykning" livets bottenlösa hav. Av vilken anledning? Ja, jag e väl gnällig antar jag å känner att jag måste få gnälla lite. Ja jag känner mig jävligt gnällig just nu. Allt känns lite trist, som en enda lång uppförsbacke me några få platåer så man får vila lite å så man inte ser toppen utan traskar på å tror at snart e man uppe men så fort man tagit d "sista" klivet på backen så ser man att man e bara halvvägs å d e bara å traskavidare uppåt, uppåt, uppåt, uppåt, uppåt,.... tills man får vila lite igen å sen e d bara uppåt,uppåt,uppåt,uppåt, igen. Ja vafan ska man säga. D tar emot just nu men d e bara å bryta ihop å komma igen. Efter regn kommer sol, bakom molnen lyser solen, den som söker han finner, bättre en fågel i handen.... BAH! HUMBUG!
over&out
Kommentarer
Postat av: Jessica
En liten upplysning från en biolog: fästingen har en funtkion. De håller nere rådjursstammen =P
Postat av: Ari
ok... d gör jägarna me, finns fler likheter tro ;) haha ...
Trackback
